Fotohistorien är en teknisk historia, driven av människans längtan att bevara ett ljusfenomen och den kan framstå som teknisk och komplicerad, men samtidigt kan vi betrakta den som en enkel historia driven av några enkla mänskliga begär.
Det börjar med ett ljusfenomen som människan vill återupprepa med vilje (Camera obscura). Denna bild vill man sedan fånga och hålla i handen (fotografi) men också bevara en längre stund (fixera).
Följande lilla fotohistoria utgår från följande problem (och lösningar):
- Hur uppstår camera obscura?
- Hur fångar man bilden?
- Hur bevarar man bilden?
- Hur kopierar man bilden?
- Hur skapar man en kopierbar bild som är skarp?
- Hur skapar man en kopierbar och skarp bild utan att resa med ett helt labb?
- Hur fotograferar man färg?
- Hur kopierar man färg?
Detta är historien om hur det gick till…
Camera Obscura
Redan de gamla grekerna kände till Camera obscura, även om de inte nödvändigtvis kallade den just det. Precis som man i begynnelsen kunde använda skuggor för att rita av någons profil visste man redan för tusentals år sedan att världen utanför kunde projiceras in i en grotta genom t.ex. hål i en vägg eller genom att reflekteras i en blank yta.
Alhazen (965–1039)
Först ut att någonsin beskriva Camera obscura mer tekniskt som en uppfinning var en arabisk matematiker, astronom, och fysiker från Basra (nuvarande Irak) vid namn Alhazen. Det finns också skildrat hur man vid samma tid kände till och arbetade med fenomenet mer vetenskapligt i Kina, men det var Alhazen som skrev det första teoretiska verket som beskriver hur fenomenet fungerar.
Hockney-Falco
Det har länge varit känt att målare använts sig av optik och kamera obscura som hjälpmedel i sitt måleri, det har dock tvistats om när detta började. I en (ibland kontroversiell) teori driver konstnären David Hockney testen att detta börjar så tidigt som 1420. Genom att reflektera en bild från en solig utsida in i ett mörkt rum, och för detta räcker en blank metallskiva, får man en bild ungefär 30cm stor man kan ”kalkera” av. Effekten blir en bild vars perspektiv blir ”optiskt”, samtidigt som bildens känsla blir ”optisk”, alltså både tredimensionell och ritad längs ljusets former istället för perspektivlärans linjer. Ett bra exempel på skillnaden finns i bilderna nedan av Robert Campin.
Robert Campin (1375 – 1444)
Porträttet till höger är i likhet med många andra liknande bilder från samma tid runt 30 cm bred och ser väldigt fotografisk ut till skillnad från målningen Campin gjorde bara några år tidigare. Enligt Hockney-Falco teorin är det just runt 1420 som det tidigaste exemplet på ”optiskt” måleri hittats och detta ändrade måleriet helt. Att tekniken fanns råder det ingen tvekan om, frågan är när målarna började använda det.
Caravaggio (1571-1610)
En av anledningarna till att det varit svårt att bevisa huruvida målare använde optik är att ingen dokumenterade eller skyltade med sin användning av den (det var ju fusk). Vissa konstnärers verk anses dock bära allt för tydliga spår av användning av camera obscura för att det ska råda några som helst tvivel, och en av dessa är Caravaggio.
Vid den här tiden vet man dessutom att inte bara speglar utan även linser, förstoringsglas och teleskop uppfunnits och därmd fanns till förfogande för tidens målare. Det sägs att Caravaggio aldrig skissade inför sina målningar. Istället ljussattes de med ett stort ljus, ofta genom ett hål i taket, och målades detaljerat i hög kontrast. Så detaljerat att hans religiösa uppdragsgivare fick förfasas när de kände igen jungfru maria eller lärjungarna bland stadens prostituterade och tiggare. Dessa chiaroscuro målningar är tydligt målade efter ljuset egenskaper, inte rummets.
Ny forskning pekar till och med på att Caravaggio, i likhet med 1800-talets första fotografer, experimenterade med krossade eldflugor och andra ljuskänsliga material för att kunna fixera bilden av sina modeller i det stora camera obscura som hans studio var. Man har också hittat kvicksilver i hans målningar vilket kan användas för att fixera fast en bild i duken för en kort stund. Det finns inga bevis än så länge, men lyckas man slå fast att silvret sitter i bakgrundslagret är det att betrakta som bevis för att han faktiskt, på ett sätt, ”fotograferade” sina bilder.
Schulze och Wedgewood lyckas fånga bilden med ljuskänsliga preparat
1717: Johann Heinrich Schulze bevisar att silvernitrat är ljuskänsligt
1717 bevisar Schulze att silvernitrat är känsligt mot ljus genom att placera en flaska fylld med silvernitrat i ett fönster. Genom att placera en stencil runt flaskan kunde han se att bara de delar som blivit exponerade för sol hade påverkats och blivit mörkare.
Thomas Wedgewood
Wedgewood började sedan experimentera med silvernitrat på läder och lyckades skapa porträtt genom att belysa papperna med bilder på, ungefär som en fotograf, även om vi här talar om stenciler och skuggor. Han lyckades aldrig fixera bilderna men hans arbete blev känt för Talbot, Daguerre och Niepce vilka senare skulle bli fotografins fäder.
Joseph Nicephore Niepce
Den franska vetenskapsmannen Niepce tog den första bilden efter att ha insett att asfalt var ljuskänsligt. Hans film var i detta fall en tennplåt som han behandlat med asfalt blandet med lavendelolja och fernissa. När asfalten utsattes för sol blev den härdad och olöslig i petroleum och kunde därför bli synlig efter slags framkallning.
Så här ser den ut. Tagen ut genom fönstret på hans arbetsrum. Bilden tog troligtvis 8-9 timmar att exponera, men vissa forskare hävdar att det måste tagit flera dagar med hans utrustning.
Louis Jacques Mandé Daguerre
Samtidigt som Niepce arbetade en annan känd fransman, Daguerre, också med att göra fotografier. Faktum är att han till och med lyckades i princip samtidigt. Dessa två hörde talas om varandra och började snart arbeta tillsammans.
På grund av exponeringstiden syns inga (rörliga) människor. Men tack vare skoputsaren i gatuhörnet som får en av stadens flanörer att stanna till tillräckligt länge blir detta den första bilden som någonsin tagits föreställande en människa.
Daguerreotyp
Om du har sett en Daguerrotyp vet du att den har ett magiskt reflekterande skimmer och bevaras i ett vackert fodral. Men vad alla inte är vet är att fodralet har en ytterst praktisk funktion. För trots att dessa bilder är fixerade är de fortfarande otroligt känsliga mot syre, som skadar silvret och snabbt förstör bilden. Därför sitter alla dessa bilder i specialaskar, likt ramar med glas, som skyddar mot mot den att eroderas av helt vanlig luft.
Henry Fox Talbot
Men samtidigt som Daguerre jobbar i Frankrike, så jobbar en förmögen man i England, Henry Fox Talbot, med liknande experiment. Det börjar med att han under sin bröllopsresa inser att han inte kan måla vilket leder honom in på att börja experimentera med bildskappande på papper med hjälp av ljuskänsligt silvernitrat.
Frederick Scott Archer / Gustave Le Gray
Lösningen uppfanns, som redan blivit gängse inom fotografin, på flera håll samtidigt. Den gick till så att man tog den jodsilverlösning som användes och hällde ut den på en stor glasplåt som man sedan vinklade så att lösningen rann ut över hela plåten. Överbliven lösning hällde man tillbaka.
Robert Fentons labb
Tekniken gav mycket detaljrika bilder, men gjorde ju att man alltid var tvungen att ha med sig ett helt labb.
April 23, 1855: Valley of the Shadow of Death
Robert Fenton
Resultatet blev att de första krigsfotograferna, som engelsmannen Robert Fenton, inte riktigt hann med att fånga så mycket action. Den här bilden är från krimkriget som pågick mellan bland annat frankrike och England gentemot ryssarna i mitten av 1800-talet.
Den här metoden blev snabbt den största och används flitigt ungefär fram till 1880-talet då den ersattes av en smidigare torrplåtsvariant som visserligen krävde lite längre exponering, men inget mobilt labb. Metoden bygger på att att man band ihop emulsionen med gelatin, vilket skulle visa sig vara en hit. Helt plötsligt kunde man vänta i timmar, till och med dagar, innan man framkallade sina bilder.
George Eastman
1889 uppfanns cellulosanitratnegativet, så som vi känner till det idag. Nu är negativet av plast och emulsionen bestående av gelatin och silver. Negativen är mycket smidigare men är mycket brandfarliga och riskerar att självantända. 1920 uppfinns istället sk. ”safetyfilm”. Dock bara svart vitt fortfarande.
James Clerk Maxwell / Thomas Sutton
Någon som sett den här bilden förut? Kan ni gissa när den är tagen? 1866.
Genom att fotografera samma motiv tre gånger, med tre olika färgfilter (RGB), lyckades han skapa en delad färgbild. När han sedan med tre olika projektorer utrustade med samma färgfilter projicerade ihop bilden igen skapade han en halvlyckad variant på en färgbild. Den här tiden pratar vi så klart glasplåtar….
Leo Tolstoj1908
Sergey Prokudin-Gorsky
Rysk färgfotograf. Bild från 1908. Sergej använde samma metod som Maxwell och Sutton med tre olika negativ som sammanfördes för att skapa en bild.
Också Sergey Prokudin-Gorsky. Bild från ca 1905-15.
Också Sergey Prokudin-Gorsky. Bild från ca 1905-15.
Man vet inte hur kameran som Sergey Prokudin-Gorsky använde såg ut men troligen var den av denna modell.
De tre gröna R G B bilderna fick sedan projiceras på varandra för att skapa en färgbild. De kunde alltså fortfarande inte ses som någonting annat än en projektion… Detta är en projektor.
Anonym ca 1914
Okänd fransk fotograf. Här har vi kommit till autokromen. Uppfanns av bröderna Lumiere. Byggde på en teknik av raster som påminner om t.ex. en tv, man strödde ut ett damm av färgerna RGB över en glasplåt och filtrerade ljuset på det sättet. Metoden var den första som bara krävde en exponering. Visserligen fick man skitllånga exponeringstider (80ggr svartvit), men snyggt blev det.
Paul Castelnau, 1a världskriget. Déjeuner de poilu, Reims, 1er avril 1917.
Bilderna blir som tjocka glasdiakopior. Mycket vackra men täta och kräver mycket bakgrundsbelysning.
Gustaf W:son Cronquist
1925
Gustaf W:son Cronquist (1907!)
1878 – 1967
Sverige
Finns i Modernas Samling
Gustaf W:son Cronquist
1878 – 1967
Sverige
Gustaf W:son Cronquist (1925)
1878 – 1967
Sverige
Nu hade man lyckats separera de tre färgerna, vilket i sin tur kom att leda till…
Färgfilmen, som 1936 uppfinns av George Eastman.
Tidiga användningsområden
1839: Första (själv)porträttet
Robert Cornelius
Så snart fotografiet hade uppfunnits började uppkom också nästan alla de områden som vi idag ser som självklart fotografiska. Porträttfotografiet, landskap, det tekniska och det konstnärliga. Till och med de fotografiska kollagen kom väldigt tidigt. (Daguerrotyup)
1843: Första fotoboken
Anna Atkins fotogram
Fotografi blev direkt ett yrke som var ok för kvinnor att syssla med. Henry Fox Talbots fru Constance kallas ibland för den första kvinnliga fotografen, och detta är ju i princip samtida med att fotografiet uppfinns.
Porträttstudion
1860: Hilda Sjölin startar fotoateljé i Malmö
En av sveriges första fotografer var Hilda Sjölin som 1860 hade en kommersiell fotostudio i Malmö.
1865
Hilda Sjölin
1862: Bertha Valerius öppnar ateljé i Stockholm
Hemkommen öppnade hon år 1862 en fotoateljé i Stockholm som blev mycket besökt och hon blev därmed en av de allra första kvinnliga fotograferna i Sverige.År 1863 ansågs hon vara en av Stockholms främsta fotografer. Hon blev kunglig porträttleverantör 1864. (Bilden föreställer dansk diplomat. )
Men, även om fotografiet möjliggjorde för allt bredare grupper i samhället att föreviga sin släkt och sin familj, så var det ändå ingenting man gjorde i speciellt hög utsträckning. Kanske var det någonting som man kunde unna sig bara en enda gång i livet. På grund av detta uppkom en trend som vi idag möjligen kan tycka är lite märklig, men som på 1800-talet var mer rimlig. Någon som kan se något konstigt i den här bilden?
Post mortem photography
Men, även om fotografiet möjliggjorde för allt bredare grupper i samhället att föreviga sin släkt och sin familj, så var det ändå ingenting man gjorde i speciellt hög utsträckning. Kanske var det någonting som man kunde unna sig bara en enda gång i livet. På grund av detta uppkom en trend som vi idag möjligen kan tycka är lite märklig, men som på 1800-talet var mer rimlig. Någon som kan se något konstigt i den här bilden?
En annan intressant aspekt är hur manlighet, och bilden av manlighet, förändrats de senaste hundra åren. Här är exempel som sammanställts i en bok som heter ”Picturing Men: A Century of Male Relationships in Everyday American Photography” med porträttbilder av män som gått till fotografen ihop för att dokumentera sin vänskap.
Eadweard Muybridge 1887
Förutom portätt användes fotografiet så klart för annan slags dokumentation. Så som t.ex. teknisk fotografi. Här ser vi resultaten av Edward Muybridges experiment. Muybridge är en otroligt viktig fotograf och avslöjar också en hel del om hur den fotografiska blicken, den tekniska aspekten, kunde bidra till världen på ett sätt som måleriet aldrig kunde.
Yosemite
Muybridge (1872)
Men, fotografiet fungerade också som ett sätt att sprida bilder från världens mer otillgängliga delar. När USA i slutet av 1800-talet expanderade västerut var det många fotografer, bland annat Muybridge, som dokumenterade dessa nya delar av landet och sålde bilder i bland annat bokaffärer.
Punta de los Reyes
Eadweard Muybridge
First-Order Lighthouse at Punta de los Reyes, Seacoast of California, 296 Feet Above Sea (4136)
1871
albumen print
U.S. Coast Guard Historian’s Office
Tenaya Canyon. Valley of the Yosemite. From Union Point. No. 35
1872
Antropologi
Lotten von Düben (ca 1868-71)
Antropologi av Lotten von Düben. Bilder av samer. Vanligt att fotografiets användes till den populära rasforskningen.
En annan bild. Detta är alltså de första bilderna man känner till i Sverige av samer. Men det gjordes ju också liknande undersökningar av allt ifrån kriminella till judar och liknande. Pannben mättes och man försökte hitta mönster i kroppar och använde fotografiet till detta.
Kriminella
Alphonse Bertillon
Self-portrait mug shot of Alphonse Bertillon, who developed and standardized this type of photograph. Den här bilden är från förra sekelskiftet men redan på 1850-talet hade man börjat dokumentera förbrytare för att underlätta att hitta återfallsförbrytare…
Self-portrait mug shot of Alphonse Bertillon, who developed and standardized this type of photograph. Den här bilden är från förra sekelskiftet men redan på 50-talet hade man börjat dokumentera förbrytare för att underlätta att hitta återfallsförbrytare…
Alfred Stieglitz (1892)
Samhället
Men det vet så klart inte bara samer, rika och kriminella människor som fotograferades. Så snart tiderna började förkortas kunde man ju också ta med sin kamera och fotografera staden och samhället, gatufotografera helt enkelt. En av pionjärerna var Alfred Stieglitz
Stieglitz 1893
Stieglitz 1911
Eugène Atget 1898
Fransk fotograf född 1857-1927
1927
Thomas Annan
1868
1868: Slum i Glasgow
1868: Slum i Glasgow.
Jacob A Riis
1888
Invandrare i New York 1888.
Danskättligen Jacob Riis.
Utnyttjade att man precis lärt sig använde magnesium som ”blixt” vid fotografering i mörka miljöer. Han utnyttjade detta till att börja fotografera sluminvånare i sina hem.
Jacob Riis arbetade som timmerman innan han som 21-åring emigrerade till USA 1870. Efter ett par år med tillfälliga jobb fick han arbete som journalist på en New York-tidning och avancerade därefter till polisreporter. Arbetet som reporter fick honom bokstavligen att få upp ögon för slummen på Lower East Side på Manhattan.
Riis upprördes av de fattigas dåliga levenadsförhållanden och ville sprida kunskap om deras situation för att få till stånd sociala reformer. Han var en av de första som förstod fotografins makt som medel för att genomföra förändringar.
Under ett decennium dokumenterade han slummen. Den nya tyska uppfinningen fotoblixten gjorde det möjligt för Riis att fotografera i de mörka rummen i bostäderna. Aldrig tidigare hade liknande bilder tagits där allt avtäckts och visats i hela sin verkligt levda misär. Han publicerade sina foton i reportage och visade dem vid föreläsningar med bildprojektor.
slicad 70mm film
Avsluta med Leican…
Utgick från 35mm, fick bygga suuuperskarpa linser, etc.
Fanns tidigare märken men leica var första proffesionella.